Nu har jag gått igenom hela Gallagher-rapporten och den sätter verkligen fingret på flera av de utmaningar som vi inom internkommunikation brottas med. Men också på de möjligheter vi fortfarande inte fullt ut tar tillvara.
Vi pratar ofta om att vi vill vara mer strategiska. Men hur mycket av vår tid går egentligen till att driva affären framåt? Och hur kan vi utmana vår egen roll för att verkligen ta den plats vi förtjänar?
Här är mina viktigaste insikter från rapporten – och varför vi behöver tänka om.
1. Vi pratar om strategi – men lägger tiden på det operativa
En av de största paradoxerna i rapporten är att kommunikatörer säger sig vilja arbeta strategiskt, men lägger majoriteten av sin tid på operativt arbete. Vi är fast i produktion, copy och kanalhantering – medan de som lyckas bäst är de som investerar sin tid i att bygga relationer, analysera data och påverka beslutsfattare.
Vad gör vi åt det? Vi behöver göra en ärlig tidsanalys. Hur stor del av vår vecka går faktiskt åt till att arbeta med strategi, påverkan och mätning? Om vi vill vara affärskritiska behöver vi prioritera om – och det börjar med att våga säga nej till uppgifter som inte driver affärsresultat.
2. Samarbete är avgörande – men målkonflikter står i vägen
Rapporten lyfter fram att internkommunikation sällan har ensam äganderätt över de frågor vi driver. Vi delar ansvaret för medarbetarupplevelsen med HR, IT, chefer och ledning. Men det betyder också att vi ofta fastnar i otydliga mandat, där ingen riktigt tar ägarskap och där vi snarare blir en stödjande funktion än en strategisk partner.
Vad gör vi åt det? Vi måste kliva fram och ta initiativ till tydligare samarbetsmodeller. Det räcker inte att ”samarbeta mer” – vi behöver sätta gemensamma mål och definiera hur vi mäter framgång tillsammans med andra funktioner. Internkommunikation ska inte bara vara en leverantör av tjänster – vi ska vara en del av den strategiska diskussionen från början.
3. Vi mäter det vi kan – men inte det som spelar roll
Rapporten visar att många kommunikatörer fortfarande fokuserar på att mäta räckvidd och klick snarare än affärsnytta. Vi vet att kommunikation påverkar engagemang, produktivitet och förändringsvilja – men vi är dåliga på att bevisa det med rätt data.
Vad gör vi åt det? Vi måste flytta vårt fokus från output till outcome. Istället för att mäta hur många som öppnar ett nyhetsbrev, ska vi mäta hur väl våra budskap påverkar beteenden och affärsmål. Vi behöver använda data för att visa vår påverkan – och därmed skapa ett starkare case för att ta plats i affärsstrategin.
Slutsats: Vi måste utmana vår egen roll
Gallagher-rapporten bekräftar det många av oss redan vet: vi har potential att vara en strategisk affärsfunktion, men vi håller oss själva tillbaka genom hur vi prioriterar vår tid, hur vi samarbetar och hur vi mäter effekt. Vill vi förändra synen på internkommunikation måste vi börja med att förändra vårt eget arbetssätt.
Så min fråga till dig är:
Hur mycket av din tid går till det som verkligen gör skillnad?
Och vad behöver du sluta göra för att kunna ta din plats vid strategibordet?
